Haaaaallåååå så här när klockan börjar närma sig mitt i natten...
00.02 för att vara exakt.
Den här bilden gillar jag...
Jag har ju skrivit om vänskap den här veckan...
Det här symboliserar precis vad jag känner för min fina bloggvän Sofi....
...Sann glädje...
Jacobssons möbler som legat i Odensbacken har nu flyttat hit till vår stad och firade det med en hejdundrandes invigningsfest. Sofi hade fått en inbjudan och bjöd med mig...;)
Å vilket party!!
Ballonger, mingelmusik, bästa pizzabagarna från Frattelli
och både vin, cider och en himla massa folk..
Jag måste säga att jag blev imponerad...
De har verkligen lyckats göra en möbelaffär utöver det vanliga...
Inte bara för att det fanns mängder av djupa soffor i skrynkligt linne som man mer än gärna hade lastat in i bilen...utan för att hela butiken bara andas det där lite ruffa industriella
man bara älskar....utan att för den sakens skull kännas kall och rå...
man bara älskar....utan att för den sakens skull kännas kall och rå...
Nej för samtidigt så finns där en värme och en känsla av att komma hem....
...ni vet...så att man liksom trivs och vill stanna länge....
...ni vet...så att man liksom trivs och vill stanna länge....
DET har faktiskt ingen annan möbelaffär i den här stan har lyckats med...
Förutom möbler i alla tänkbara och otänkbara stilar finns en stooor avdelning med
"lullull".... Här finns en massa massa vill ta-med-hem-saker...
Kolla...de har ju tavlorna jag hittade till Rasmus moodboard.
Ser ni!! De här blev jag lite kär i och jag tror minsann att jag måste köpa några sånna här...
Tänker mig en sötsliskig drink med sockrad kant och en jordgubbe...
Inte för att jag brukar dricka sliskiga drinkar men så har jag ju inga sånna här glas heller..;)
Å kuddar... i alla jordens färger....
Det var svårt att fota eftersom det är så mycket skarpa spottar överallt och kolmörker utanför...
Man blir aldrig för gammal för att älska ballonger....;)
Så kramades vi hej då Sofi o jag och bestämde att vi snart måste ses igen..
Det var ju så länge sen jag fick klämma på hennes son...;)
Eftersom han bara är 1,5 så fååååår man klämma lite...
...å snufsa o krama....
Hon får däremot INTE göra detsamma med min son...haha...
Orättvist kanske....men livet är ju inte alltid rättvist....haha...
EN mysig kväll i alla fall och
Jacobssons möbler mina vänner...
DIT MÅSTE NI ÅKA!!
Kraaaam Katarina